Sovmorgonen gick över i att det kom ett meddelande om att jag helt tabbat mig med fel helg o datum på medlemsutbildningen till partiet. Stressad nånting. Hitta lösning eller inte hitta lösning. Min helg med hundarna. Så hur löses det. Skall jag lämna bort dom. Kan jag lämna bort dom. Hur kunde jag missa rätt helg och datum - det blir knas i skallen när tankarna bara flyger. Och försöka ro i landa tankar och stress innan det drar helt iväg som det akn bli när allt bara studsar innanför pannbenet. Men när det blir så påverkar det ändå humöret o allt annat just i stunden.
Då får jag stanna upp o inse att ibland så är det som det är.
Gjorde upp en eld. Morgonmys med dogzen. O meddelade att jag inte har möjlighet få ihop det så att det funkar åka på någon utbildning idag - samtidigt som jag landade i att det är som det är. Jag kan inte alltid få ihop livet som jag vill och jag kan ibland tabba mig utan att det behöver vara hela världen - även om just denna utbildningen skulle va grymt bra gå nu, så kommer det flera tillfällen. Tänker inte stressa upp det till att forma dagar och humör för djupt.
Kom också på mig själv känna att jag är i en fas där jag har behov av att vara mer med mig själv ändå - det har varit så mycket senaste tiden. Med förkylning o allt annat - så är det dags landa någonstans och återhämta när det finns tid till det, för den där egentiden är något som jag är i grymt stort behov av i perioder. Man vill egentligen bara ta semester med sig själv, hos sig själv typ.
Fick frågan idag om jag inte känner att jag är för öppen med hur jag tänker och hur jag skriver - att det kan misstolkas som att jag är lite egocentrisk. Haha, ja alltså jag kan förstå att det kan kännas så, eller uppfattas så är väl rättare sagt rätt formulering. För mig får gärna folk tycka och tänka vad dom vill. Jag behandlar mina medmänniskor utifrån mina värderingar och min syn på hur jag tycker man skall göra det. Sen tänker jag aldrig gå genom livet som en skugga av mig själv eller vara något som jag inte är - på samma sätt som jag aldrig lär ge vika på vad jag känner att jag behöver för att må bra eller landa där jag är. Det borde flera människor göra då och då - landa i sig själv och bara ta sig tid att vara - utan människor eller annat runt omkring en.
sitter ibland o kommer på att det här är också första gången sen jag blev drogfri och nykter 2012 som jag faktiskt är ensam med mig själv om man nu kan beskriva det så utan att det låter knasigt - men så är det, och att då hitta den där platsen att landa på handlar ju även om att det är en process som gör att man hittar sig själv mer och mer. Skumt värre när man är 41 år och levt som jag har i alla dom åren då jag bara härjade på. Det blir lite som att upptäcka livet i vissa delar för första gången, haha bara en sån sak kan ju skrämma skiten ur vilken stabil grundad människa som helst ju.
Vi måste nog också våga va mer oss själva i en värld där man ständigt måste kämpa för att passa in, även om det nog är lättare att säga det än att alltid göra det - eller åtminstone hitta styrkan att börja göra det. Så för min del blev dagen helt knasigt stressig fel - det kan forma mig eller så kan jag stanna upp o ta hand om mig själv på det sätt som jag behöver för att det inte skall bli så att det formar mer än det redan gjort.
Ibland vill och måste man bara landa i sig själv och acceptera dagar på livet villkor...
1 kommentar(er)
