7 Oktober 2018 - 11:06
Att sitta där. Med en smutsig spruta i handen. Redo för att döda dom få känslor som fanns inom mig. Den där ångesten över att leva ett liv som på något sätt bestod av att va nära på en levande död. Det var en evig jävla kamp på slutet. Att va så förbannat äcklad av sig själv att man egentligen tyckte att man borde dö. Minnet av den känslan sitter kvar. Och det kommer den nog alltid göra.
Att vara en aktiv narkoman. En beroende. En i samhällets ögon liten parasit. Förstå den situationen. Den känslan. Och den tillvaron. Ja det gör bara den som själv befunnit sig i det helvetet. Ingen sympatisång. Tro inte det. För även om jag var en aktiv beroende - så står jag för att det någonstans där mitt bland sprutor, kriminalitet o all skit - finns ett ansvar som man får ta själv på ett och annat sätt.
Det var då säger många. Du har gått vidare. En tid i ditt liv som inte finns längre. Det är ju i o för sig sant, men det är en tid som jag ändå alltid bär med mig. Att glömma vars jag varit och kommer ifrån - det vore som att förneka mig själv på flera sätt.
Att vara en aktiv narkoman. En beroende. En i samhällets ögon liten parasit. Förstå den situationen. Den känslan. Och den tillvaron. Ja det gör bara den som själv befunnit sig i det helvetet. Ingen sympatisång. Tro inte det. För även om jag var en aktiv beroende - så står jag för att det någonstans där mitt bland sprutor, kriminalitet o all skit - finns ett ansvar som man får ta själv på ett och annat sätt.
Det var då säger många. Du har gått vidare. En tid i ditt liv som inte finns längre. Det är ju i o för sig sant, men det är en tid som jag ändå alltid bär med mig. Att glömma vars jag varit och kommer ifrån - det vore som att förneka mig själv på flera sätt.
Det har hänt så mycket fantastiska saker i mitt liv sen dagen då mitt liv höll på att ta slut i april 2012. Saker som jag ibland har svårt ta in. Det där att ta beröm är en del av det svåra. Är inte helt bekväm med det. Nog är jag bra - absolut. Men det är svårt sätta andras ord om mig nu i relation till minnen som finns från då. Den 1 september 2014 anställda ABF Norr mig - mitt första riktiga jobb någonsin. Hade varit drogfri i 2 år - hederlig lika länge. Men dom anställde mig. Gav mig en chans. - Ja en dag som jag aldrig glömmer - alltid vara tacksam över. Att få vara en del av den fantastiska organisation och det lika fantastiska arbetet som vi gör där - det är för mig oerhört stort. Ödmjukt står jag som en del av ett arbete som gör en annan värld möjlig.
Att få denna chansen att kunna skapa mig ett bättre liv. En annan värld än den jag varit i - förstå den känslan. Den där fantastiska glädjen - svår just då att förstå - svårare idag att sätta ord på. - Från gatan till kontoret. Från drogerna till ett jobb med ett uppdrag att göra en annan värld möjlig för alla andra som behöver det.
Ett jobb. En inkomst. En möjlighet. Men även ett sätt att ge och betala tillbaka till samhället för alla åren där jag tagit o varit destruktiv. En chans att växa. En möjlighet att delta o göra skillnad.
Från sprutorna och dödslängtan - till folkbildningen o glädje över livet.
Att få denna chansen att kunna skapa mig ett bättre liv. En annan värld än den jag varit i - förstå den känslan. Den där fantastiska glädjen - svår just då att förstå - svårare idag att sätta ord på. - Från gatan till kontoret. Från drogerna till ett jobb med ett uppdrag att göra en annan värld möjlig för alla andra som behöver det.
Ett jobb. En inkomst. En möjlighet. Men även ett sätt att ge och betala tillbaka till samhället för alla åren där jag tagit o varit destruktiv. En chans att växa. En möjlighet att delta o göra skillnad.
Från sprutorna och dödslängtan - till folkbildningen o glädje över livet.
En sån möjlighet som få får vara med om när man levt som jag gjort. Inte för att andra inte skulle vilja -men för att andra inte haft turen - att överleva. <3
0 kommentar(er)
