När man lever i drogerna. I kriminaliteten. I beroendet. Då vet man innerst inne - där i bakhuvudet finns tanken. Att det man gör i en stund - kan va det sista man gör. Man vet - men vill nog inte erkänna det. Att man när som helst kan dö. Den där dosen i sprutan - dem där tabletterna med alkoholen till. Det där. Den där. Allt det. Kaos. Ett levande och snurrigt helvete.
Idag när jag blickar tillbaka på dom händelser som jag minns så ser jag ju hur sjukt nära det varit - och inser att det egentligen är en gåva att jag sitter här i livet idag. Med dom oddsen som jag haft så skulle inte ens jag själv sätta pengar på mig - inte på någon i den situationen för att va ärlig.
Men idag då. När jag sitter här. Drogfri. Hederlig. Levande - på flera sätt. Både i kropp och själ. Då får jag den känslan som i många former kan visa sig - ödmjukheten. Tacksamheten. Att överleva är inte en självklarhet. Jag sa till politiken en gång för en del år sen att alla politiskt engagerade inom frågor som rör socialpolitiska områden borde ha försökt va hemlös under en vecka. Och då inte så där med Expressen o TV4 på släp för "goodwill". Eller mellan 06-17 - Men på riktigt. Hemlös och utsatt - för att förstå. Känna. Inse. För att veta.
(2008-2009)
Jag är ingen felfri människa - ej heller strävar jag efter att va det. Ibland gör jag fel. Säger fel. Tänker fel. Sådär mänskligt och som alla gör. Alla bär vi på olika saker från vårt förflutna som bidrar att forma en som person. Efter mina runder inom politiken - så står jag idag o känner egentligen samma känsla i vissa lägen som då jag var i den gamla världen. Den där känsla som falskspel, kohandel, kompromisser och sånt som manipulation ger - inte på exakt samma sätt. Men med en liknande känsla. Det kanske gör nu en hel del upprörda. Man tar åt sig. Känner sig stämplade på något sätt. Men jag syftar inte på en specifik person - det har med känslorna att göra. O har man inte varit där - då förstår man inte heller. Då tar man kanske bara åt sig - och gör man det borde man ställa sig själv frågan. Varför?Alla bär vi med oss olika ryggsäckar som på olika sätt formar en. Ger en ärr. Gör en sårbar. Känslig. Hård. som skapar ens identitet. Men det är dock inte någons förflutet som avgör hur framtiden blir.
Jag vet inte. Kanske man blir lite mer ödmjuk inför livet och dess olika frågor när man levd med döden så nära. När man levd i det destruktiva. Självförvållat eller inte. Men när man är en som varit där.
Att leva som man lär - att lära som man lever. Ord är ord - handling är handling.
Svart eller vitt - faktum är dock - Står man inte för något - Faller man för allt...
0 kommentar(er)
